Jag har blivit retad för min vikt i princip hela livet. Och visst jag tycker att jag är tjock nu med.. men inte så att folk vänder sig om och glor.. utan jag har väl bara lite extra. Men det är väldigt känsligt för mig, så fort någon nämner min vikt får jag ångest och känner mig som att jag väger 140 kg typ. Men det har väl sin förklaring varför... När jag inte fick äta nånting hemma så blev det att jag köpte nånting och åt. nånting som är enkelt och snabbt = godis. Jag brukade gömma lite ifall det kom dagar jag inte fick mat. Och dom bara gnäller över att jag är värdelös och tjock.. ?? men det är ju fan erat fel? jag förstår inte. När min lillasyster började äta riktig mat och blev lite större runt 4-5 år, så var jag tvungen att äta lika mkt som henne. och då var jag runt 13.. hur mkt äter en 4åring lixom ? Då blev det att jag började äta mer godis och annat skit. Jag förstod väl inte direkt, utan jag var bara hungrig och ville äta. Jag har fortfarande svårt att äta inför folk, i alla fall folk jag inte känner väl.. det känns som dom tittar och ba O_o va mkt hon äter.. det är lättare om jag får maten upplägd eller så.. för då vet jag att det är okej att äta detta. Låter konstigt men det sitter fortfarande så hårt i mig.
Jag är trött på allt.. mitt utseende, mitt mående och mitt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar